Jag har funderat lite på det här och tror jag bestämt mig, haha 🙂

Jag väljer exempel 1, för jag antar att det är större sannolikhet att man skulle bli förvandlad av en som lever på människoblod än en vegetarian. 

Jag tänker att det beror på vad jag har för relation med min skapare, om det tex är min partner så skulle jag stanna men är det bara någon som skapat mig men man inte har någon egentlig relation till så kan man kanske överväga att lämna.

Men jag tror att om man "växer upp"(brist på bättre ord) på människoblod så försvinner samvetet att det är fel att döda människor, kanske försvinner det lite automatiskt när man blir vampyr.

 Det tar ungefär 1 år innan man kan kontrollera sig och har något annat än blod i huvudet(typ i alla fall) och dricker man då  människoblod tror jag samvetet man har som människa försvinner. Har man då inte någon gåva (tex Edward eller Jasper) som gör att man blir påmind om hur det är att vara människa, eller är typ Carlisle och får med sig medkänslan i vampyrlivet så tror jag inte man utvecklar en medkänsla (kanske undantag om man är som Denali).  

Jag tror nog jag skulle stanna med människodrickaren, om inte vegetarianen skulle kunna bli min partner. 

---

(Om jag skulle skriva lite kort om bara exempel 2 så tror jag att om man "växer upp" som vegetarian så har man samvetet man antagligen inte utvecklar med människoblod. Så skulle jag antagligen stanna hos min skapare )

Jag har också bestämt mig men hinner inte skriva in svaret nu så jag får återkomma. Ville bara sätta tass här så ni vet att jag har ett svar! 😃

Jag har valt Exempel 1 av ganska precis samma anledning som #1. 

Tidsperioden är nutid och platsen är Ryssland. Dock blev jag förvandlad här i Sverige av en vampyr från Alaska som gillar att utforska nya områden. Min skapare är en man, förvandlad under tidigt 1900-tal, och han var då 25 år gammal. 

Han förvandlades av rent misstag då vampyren som attackerade honom fick bråttom iväg då han hörde fler vampyrer på ingång. Min skapare förvandlades och hade väldigt stora problem att anpassa sig i början, tills han träffade en trio med vampyrer som lärde upp honom under många år. Det var inte förrän runt 60-talet som min skapare började resa ensam då han inte klarade av att stanna på samma plats någon längre tid, trion hade nämligen ett specifikt område som dom rörde sig i men det gillade inte min skapare. 

Jag förvandlades då min skapare saknade sällskap, han hade inte tänkt förvandla någon den natten då av en slump stötte ihop med varandra men när han väl fick chansen tog han den. 

Jag väljer att följa med min skapare till staden. Djurblod är inte lika lockande för mig även om det var ett ganska fascinerande sätt att leva på. Jag har kommit att älska och beundra min skapare och vi lever ett väldigt bekvämt liv tillsammans, vi dricker aldrig mer än vi behöver för att klara oss från frestelser och vi försöker alltid välja våra "offer" med omsorg. Vi väljer ofta fångar om det finns ett fängelse i närheten, det är en lätt match att ta sig in i ett fängelse för att hitta mat.  

Finns inget fängelse i närheten där vi passerar väljer vi ut andra "offer", dock aldrig första bästa och vi försöker alltid hålla vår törst på en stabil nivå för att inte kasta oss på människor utan att tänka efter.  
Vid flera tillfällen har min skapare även köpt blodpåsar åt oss som vi haft med oss på vägen, även om blod på påse inte är lika gott så har det fungerat om läget varit desperat.

Med andra ord så skulle jag fortsätta vara ett hemskt monster tillsammans med min hemska skapare. 😎

TS, hur skulle du själv göra? 

Jag vill gärna höra din version av det här..

Jag utgår från exempel 1. Tidsperioden är nutid, min skapare är en man och har redan två "söner" och en "dotter". jag blev skapad i syftet som partner till hans dotter. Det funkade dock inte då vi aldrig blev mer än kompisar. Även om vi inte dricker mer än vi behöver så hatar jag att behöva döda människor för att överleva, trots att det ligger i vår natur.

På vår resa mot en större stad där min skapare har vänner så möter vi en kvinnlig vampyr och hennes partner som vi bestämmer oss för att stanna med i en vecka eftersom min skapare behövde resa i förväg för att förbereda boende för oss. Han är borta i tre dagar. Under dom dagarna har jag fäst mig vid kvinnans familj och hon har visat mig och mina "syskon" hur dom lever och varför. När min skapare kommer tillbaka förklarar jag att jag vill stanna med kvinnan. Han försöker först få med mig men sen ger han upp. Min skapare och mina "syskon" reser vidare och jag stannar med min nya familj.

Några årtionden senare så hälsar min skapare och mina gamla "syskon" på mig och mig och min nya familj. Min skapare har hittat en ny partner åt sin "dotter" och dom funkade ihop. Jag har ännu inte hittat min partner, men det är ju ingen brådska, jag har ju för evigt att hitta hen 😃

Hur kommer det sig att du inte vill stanna med din skapare?  och varför hatar du att döda människor? Tar ni vilka människor som helst? Eller har ni, precis som jag och min skapare, valt att döda onda människor för att göra så dödandet känns mer "rätt"?

Jag gissar att det är mina känslor för andra människor som satt så djupt rotat i mig att lite av det satt kvar när jag blev en vampyr. Jag ser människorna omkring oss som värda liv, medan min skapare och resten av hans familj ser dem som föda och irritation. När vi jagar så lärde min skapare mig att vi helt enkelt tar dom som kommer i vår väg tills vi har fått nog för att klara oss en tid och sedan så gör vi oss av med "resterna" som han kallade det.

#7 Bra förklaringar 👍